RKP:n rooli ruotsinkielisessä palvelussa kyseenalaistetaan – Läs Robert Karlssons insändare om Svenska folkpartiets roll i finländsk politik.

Uutinen perustuu Robert Karlssonin ruotsinkieliseen mielipidekirjoitukseen, jonka voi lukea uutisen lopussa.

Ruotsalaisen kansanpuolueen (RKP) asemaa ruotsinkielisen julkisen palvelun puolustajana on viime aikoina korostettu. Kirjoittaja Robert Karlsson kyseenalaistaa tämän roolin ja väittää, että puolue ei ole suojellut ruotsinkielistä palvelua, vaan ollut itse osa laajempaa leikkauspolitiikkaa.

Yöpäivystykset säilyivät – mutta miksi ne olivat vaarassa?

Raaseporin ja Pedersören sairaaloiden yöpäivystykset säilytettiin, vaikka oikeistohallituksen leikkaukset uhkasivat niiden sulkemista. Päivystykset turvattiin nimenomaan ruotsinkielisen palvelun takaamiseksi, ja RKP:llä oli todennäköisesti osuutensa asiassa.

Karlssonin mukaan todellinen kysymys on, miksi ruotsinkielinen yöpäivystys oli ylipäätään vaarassa. Hänen mukaansa kyse ei ollut kielivihasta, vaan oikeiston päätöksestä hyökätä hyvinvointivaltiota vastaan. RKP oli mukana tässä linjassa ja ajoi vaalikampanjassa sekä hallituksessa massiivisia leikkauksia terveydenhuoltoon ja muuhun valtion budjettiin.

Vaihtoehtoja leikkauksille olisi ollut

Karlsson korostaa, että leikkauspolitiikalle olisi ollut vaihtoehtoja. Terveydenhuoltoa ei olisi tarvinnut heikentää, jos puolustusbudjettia olisi korotettu maltillisemmin – esimerkiksi 50 prosenttia kaksinkertaistamisen sijaan. Vaihtoehtona olisi myös ollut yhdistysten verotuksen nostaminen, sillä se on Suomessa matalampi kuin monissa muissa maissa.

Kulttuuri kärsii rahoituksen vähenemisestä

Leikkaukset ovat kohdistuneet myös kulttuuriin. Valtion määrärahoja museoille, elokuville ja teattereille on vähennetty rajusti, samoin apurahoja ja taiteilijoiden tukia. Karlssonin mukaan on selvää, että Suomessa syntyvä kulttuuri tarvitsee julkista tukea, sillä pieni väestöpohja ei yksin riitä luomaan riittävää kysyntää. Tämä koskee erityisesti ruotsinkielistä kulttuuria, jonka markkina on vielä pienempi kuin suomenkielisen.

Aktiivisen valtion puolesta

Karlsson päättää kirjoituksensa toteamalla, että suomenruotsalaiset – kuten koko väestö – tarvitsevat aktiivista valtiota, joka tukee yhteiskuntaa. Hänen mukaansa tarvittavaa ei ole leikkauspolitiikka ja kapitalismin vahvistaminen, vaan julkisen vallan roolin säilyttäminen ja vahvistaminen.

Alkuperäinen mielipidekirjoitus (ruotsiksi)

Robert Karlsson om Svenska folkpartiets roll i finländsk politik

SFP löser inga problem, utan orsakar dem.

I val efter val så röstar ungefär 70-80% av finlandssvenskar på SFP. Detta förklaras oftast med att SFP är det enda parti som representerar finlandssvesnkar och pålitligt skyddar svenskans ställning i Finland. Men är partiets ställning förtjänt? Och skyddar SFP verkligen det svenska språket? Dessa frågor är nu mycket aktuella när SFP deltar i högerregeringen som urholkar välfärdstaten och kränker arbetarnas rättigheter. Ett möjligt exempel på att SFP skyddat svenskpråkig offentlig service är bevarande av nattjouren I Raseborgs och Pedersöre sjukhus. Högeregeringens nedskäringar i sjukvården hotade att stänga nattjouren i dessa sjukhus, men dom bevarades utryckligen för att garantera rätten till svenskspråkig service.

SFP hade högst sannolikt ett finger med i spelet. Men värför fanns det överhuvudtaget ett hot om att förlora svenskspråkig nattjour i Raseborg och Pedersöre? Det var inte för att högern skulle hata svenskan, utan för att högern hade bestämst sig för att anfalla välfärdstaten. SFP var fullständigt med i detta anfall. Under riksdagsvalskampanjen och senare som en del av högerregeringen så drev SFP fullhjärtat de enorma nedskäringarna i i sjukvården och resten av statsbudgeten. SFP har inte avvärjat någo hot mot svenskan, utan orsakat det. Det finns alternativ till nedskäringspolitiken. Man skulle kunna låta bli att försämra sjukvården om man till exempel höjde försvarsbudgeten med 50% istället för att fördubbla den. Eller om man höjde föreningsskatten, som är låg jämfört med andra länder.

En annan besläktad fråga är statens finansiering av kultur. Tyvär är kultur något som också har blivit högerns offer. Anslag till museer, filmer och teatrar har skurits ner kraftigt. Samma gäller stipendier och stöd åt konstnärer. Det är solklart att mycket av den kultur som skapas i Finland behöver offentligt stöd eftersom vår lilla befolkning helt enkelt inte kan skapa tillräckligt stor efterfråga på den kultur vi ändå vill ha. Och det här gäller framförallt den svenskspråkiga kulturen, som har en ännu mindre marknad på kultur än den finskspråkiga. Oavsett om det gäller sjukvård, kultur eller något annat så behöver finlandssvenskar, liksom resten av befollkningen, en aktiv stat som stöder resten av samhället. Vad som inte behövs är nedskäringar och kapitalism.

---